Kategori: gästblogg

Staden och kapitalet – en webbutställning på Göteborgs Stadsmuseum

Göteborgs Stadsmuseum har under delar av 2014 och 2015 producerat en webbutställning med namnet Staden och kapitalet. Webbutställningen produceras inom ramen för projektet Krona eller klave – två sidor av samma mynt, vilket är ett samarbete mellan Stadsmuseet och forskare inom ekonomisk historia på Göteborgs universitet. I projektet Krona eller klave ingår bland annat att Göteborgs Stadsmuseum ska utföra en fysisk såväl som digital utställning. Projektet har även resulterat i boken ”Krona eller klave”, där resultaten av forskning kring den informella och formella kreditmarknaden i 1800-talets Göteborg presenteras. Forskningen har utförts av Martin Fritz, Lili-Annè Aldman och Per Hallén och projektet finansieras av bidrag från Torsten Söderbergs stiftelse.

Innehåll
Ett fotografi på en karamellförsäljare, en hembiträdesdräkt och en sedel. Tre polletter, en medalj och ett skrivbord. En väska, ett aktiebrev och en interiörbild från ett välbärgat hem. Vad har alla de här sakerna gemensamt?

1800-talets Göteborg är i många avseenden väldigt annorlunda jämfört med det Göteborg vi idag är vana vid. I början av 1800-talet var invånarantalet runt 20 000 personer, för att stiga till ungefär 130 000 hundra år senare. I boken Krona eller klave Göteborgs utveckling från en obetydlig landsortsstad till en expansiv industri- och sjöfartsstad. Bebyggelsen är koncentrerad till området inom Vallgraven, där de rika bygger stora fina hus, medan de fattiga bor i förstäderna Haga och Majorna. Men att bygga hus och starta verksamheter kräver kapital, så hur gjorde man för att låna pengar? Idag är banker av olika slag det givna svaret, men så har inte alltid varit fallet. Behovet av tillgängligt kapital drev på utvecklingen av en självständig göteborgsk kapitalmarknad, och forskningen visar att det fanns en förvånansvärt stor och under hela 1800-talet ökande informell kreditgivning. Med det menas informella kreditgivare, som handelsmän, producenter eller privatpersoner.

Göteborgs historia är knappast något som låter sig enkelt beskrivas i korta blogginlägg, och det är också en utmaning att göra en webbutställning som med sina begränsade utrymmen ska få med viktiga nedslag. Avgränsningen är knepig och det är givet att många perspektiv får stryka på foten. Till vår webbutställning, som fått det göteborgsvitsiga men mycket lämpliga namnet Staden och kapitalet, har vi valt att rikta oss mot en ung målgrupp. Tanken är att målgruppen inte tidigare är särskilt bekant med Göteborgs kredithistoria, kanske inte med Göteborgs historia överhuvudtaget. Däremot passar mediet webbutställning för en yngre publik, och den är dessutom optimerad för att visas på en surfplatta, ett verktyg som barn och ungdomar ofta hanterar själva.

Tekniken
Webbutställningen består av en webbapplikation, skapad av Magnus Johansson, digitaliseringskoordinator på Statens museer för världskultur (SMVK) tillsammans med webbutvecklare Wilhelm Lagercrantz. Applikationen skapades till Etnografiska museets utställning Magasinet – en etnografisk skattkammare och har sedan även använts till utställningen om Egypten på Medelhavsmuseet. Magnus och Wilhelm skrev även ett gästbloggsinlägg 2013 om just Magasinet, som ni finner på http://www.ksamsok.se/2013/03/06/gastblogg-webbapp-for-magasinet-en-etnografisk-skattkammare/.

De tekniska detaljerna beskrivs förstås bäst av skaparna av applikationen, men här följer en sammanfattning gjord av en lekman. Göteborgs Stadsmuseum (GSM) använder sig av föremålsdatabasen Carlotta, samma databassystem som bland andra SMVK använder. Förenklat innebär det att applikationen använder informationen som vi har fört in i vår databas Carlotta, med K-samsök som mellanhand. Bilderna som visas är även de samma som i Carlotta, och de plockas direkt därifrån. I dessa tider när alla kostnads- och tidsbesparingar välkomnas är det en fördel att kunna använda information som redan finns inmatad, istället för att skriva en ny text till varje föremål i en utställning.

Vi upptäckte att det här förfarandet dock ställer vissa krav på föremålsregistreringen, som vi tyvärr inte alltid uppfyller. Eftersom Carlotta är ett sådant flexibelt system, som ju är en av Carlottas stora fördelar, innebär det att mycket ansvar hamnar hos den enskilda registratorn. Vissa poster i webbutställningen ger därför mycket knapphändig information, men det fina är att vi när som helst kan gå in i föremålsposten i Carlotta för att göra uppdateringar som sedan skördas varje vecka till K-samsök och webbapplikationen. Det är alltså även möjligt att bygga ut webbutställningen allt eftersom genom arbete i Carlotta, och den är därför mindre statisk än en fysisk utställning.

I och med webbutställningen har nya register och fält skapats i Carlotta. Vi hade redan ett för utställningar, men detta har kompletterats med del av utställning och monterdel, som ger de olika nivåerna i webbapplikationen. Som startbild har vi valt ett utsnitt av Ludvig Simons karta över Göteborg från 1888, se bild. På den har sedan fem siffror placerats ut, på de punkter som vi ville fokusera på. Nummer ett är placerad på Kungstorget och har temat banker. Nummer två är placerad på Lilla torget och handlar om handelshus. Nummer tre hittar du på Gustav Adolfs torg och är centrerat kring torg och handel. Nummer fyra är utsatt på Ostindiska huset, som är huset som inhyser Göteborgs Stadsmuseum. Här visas mynt och medaljer från museets samling. Slutligen finns nummer fem vid Stora Bommen och handlar om människorna i staden. Under dessa teman finner man sedan föremål ur museets samling som vi har valt att visa, se bild.

Utmaningar
Vi har många gånger rivit vårt hår i processen som det har inneburit att skapa en webbutställning. Frustrationen har legat i att försöka förstå det för oss främmande språket kodning, som är något vi som har producerat utställningen inte har arbetat med på det sättet tidigare. Detta kan kanske bäst illustreras av att undertecknad lyckades ta bort allt innehåll i webbutställningen, samma dag som den skulle visas upp för första gången i ett sammanhang med externa personer, eftersom sambandet mellan ett dataelement och K-samsöks skördning inte var känd för mig. Med hjälp av Magnus och K-samsök löste det sig, men det var inte några roliga timmar när vi inte förstod exakt vad som hade hänt och hur det skulle lösas.

Användandet av webbapplikationen innebär också nya frågeställningar till oss som museipersonal. Utställningen har skapats inom enheten för Samlingar, just på grund av dess nära koppling till Carlotta som är ett av samlingsenhetens dagliga verktyg, men organisatoriskt brukar enheten för utställningar och kommunikation vara inblandade. Vart ska en webbutställning insorteras?

Framtiden
Vad följer härnäst? Ska Göteborgs Stadsmuseum våga sig på att göra ytterligare webbutställningar? Givetvis! Vi har fått blodad tand. Trots tekniska klurigheter, som oftast beror på den mänskliga faktorn och inte på själva webbapplikationen, vinner webbutställningsmediet med sina möjligheter att nå ut till nya målgrupper, att kunna göra utställningar trots att det fysiska rummet är upptaget av annat och att det är ett relativt enkelt och säkert sätt att ställa ut föremål och arkivhandlingar som annars kan anses vara för stora eller för sköra. Webbapplikationen öppnar även för nya möjligheter när det gäller museiöverskridande samarbete – eftersom applikationen är kopplad till K-samsök kan utställningar göras med alla poster som existerar där. En helt ny värld öppnar sig.

Utsnitt ur Ludvig Simons karta över Göteborg 1888.
Utsnitt ur Ludvig Simons karta över Göteborg 1888.
Exempelbild från monterdelen Banker. Här syns sedlar, en interiörbild, en väska för bankbud och två checkstämplingsmaskiner. I bakgrunden ses en bild på Kungstorget från 1800-talet.
Exempelbild från monterdelen Banker. Här syns sedlar, en interiörbild, en väska för bankbud och två checkstämplingsmaskiner. I bakgrunden ses en bild på Kungstorget från 1800-talet.

>> Ida Rådegård och Pernilla Karlsson, Göteborgs Stadsmuseum

Gästblogg: Göteborgs Stadsmuseum i K-samsök

Johann Jacob Sauters räknemaskin Foto: Klas Blomgren, Göteborgs stadsmuseum. (CC by-nc-nd)
Johann Jacob Sauters räknemaskin. Foto: Klas Blomgren, Göteborgs stadsmuseum. (CC by-nc-nd)

Göteborgs Stadsmuseum är ett kulturhistoriskt museum med fokus på västsvensk historia. Våra samlingars fokus är förstås Göteborg och dess omgivning, men här finns också mycket som speglar museets föregångares regionsvida uppdrag som inbegrep Västergötland, Bohuslän, Dalsland och norra Halland.

I dag räknar vi med ungefär 1 miljon föremål, 2 miljoner bilder och 100 000 skrifter i samlingarna. De huvudsakliga ämnesområdena är arkeologi, kultur/konsthistoriska föremål av alla de slag (musikinstrument, möbler, kläder och textilier, porslin och husgeråd, silver och guldsmide mm), teaterhistoria, industrihistoria, militärhistoria och skolhistoria.

Verksamheten har sina rötter i Göteborgs Museum, öppnat 1861. Museet ligger då som nu i Ostindiska huset vid Stora Hamnkanalen mitt i staden. Huset är från 1700-talets mitt och byggdes som huvudkontor och magasin för Svenska Ostindiska Kompaniet. Redan på 1830-talet öppnades ett museum i huset, en naturhistorisk samling ägd av Göteborgs Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle. Samlingen blev sedan en av grundplåtarna i Göteborgs Museum, som slog upp portarna i Ostindiska husets västra flygel den 20 december 1861.

Ostindiska huset byggdes ut på 1890-talet, men räckte ändå inte till för Göteborgs Museum och dess samlingar. Museet delades istället upp i ett antal fristående institutioner under 1900-talets första hälft, några i egna byggnader (så som Konstmuseet och Naturhistoriska museet), andra låg kvar i Ostindiska huset.  Mot slutet av århundradet vände trenden och man slår istället samman ett antal fristående museer för att skapa ett större, Göteborgs Stadsmuseum.  Bakgrunden till Stadsmuseets samlingar är därför brokig: de arkeologiska, historiska och militärhistoriska museerna var ursprungligen avdelningar i Göteborgs Museum medan Göteborgs Skolmuseum och Teaterhistoriska museet grundades av ideella krafter men som sedermera kommunaliserats. Industrimuseets samlingar slutligen hade sitt ursprung i Göteborgs 300-årsjubileumsutställning 1923, men grundades officiellt först på 1960-talet.

Tillgången till samlingarna
Arkiv, bibliotek och föremålssamlingar, liksom museets verksamhet på kulturmiljöområdet, synliggörs delvis genom utställningar, visningar och programpunkter i övrigt. Lika viktigt är dock att information, bilder och dokument kan spridas digitalt. Stadsmuseets arkiv- och föremålsdatabas, Carlotta, har funnits tillgänglig på webben sedan 2004, och vår bibliotekskatalog Mikromarc sedan 2009.

K-Samsök är en naturlig samarbetspartner för arbetet med tillgänglighet. Våra samlingar blir bitar i det stora pussel som utgör Göteborgs, Sveriges och Europas kulturarv och historia. Genom K-samsök kan samlingarna placeras i ett större sammanhang. De kan bidra till att skapa en fullständigare och klarare bild av både vår nutid och dåtid. Om inte, kan våra samlingar kanske ge någon en stunds avkoppling, ett nog så gott resultat.

Några söktips
Stadsmuseets omfattande samlingar rymmer både gammalt och nytt, högt och lågt. Till de äldre föremålen hör Äskekärrsskeppet – det enda svenska vikingatida skeppsfyndet – och Stalahackan. De arkeologiska samlingarna berikas ständigt genom utgrävningar; inom de kommande åren kommer vi bland annat ta emot föremål från Göteborgs föregångare Nya Lödöse.

Tekniska nymodigheter har alltid funnits, även om de onekligen sällan är så vackra som Johann Jacob Sauters räknemaskin från sekelskiftet 1800 – jämför med en nutida dator.  Vill man följa samhällets utveckling är läromedlen en bra utgångspunkt, t ex det sena 1800-talets läroböcker i Folkskolans läseboks många upplagor eller skolplanschernas lärdomar om hälsa och sunt leverne.

Det går också att följa Göteborgsområdets historia från forntid till modern tid genom våra utställningar som bland annat berättar om Ostindiska kompaniets tid, ”1700-talets Göteborg” och 1800-talens handelsstad, ”Folk i rörelse – 1800-talets Göteborg”.

Samlingarna skildrar även viktiga händelser i modern tid, så som bilder på uppror och demonstrationer eller föremål från kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001.  För den underhållningssugne, finns kostymer, scenmodeller, skisser och bilder från uppsättningar på Göteborgsscener, t ex Birgit Nilssons dräkt från Turandot, 1973.

För den som är intresserad av stadens utveckling, finns här bokstavligen miljontals bilder av Göteborg från grundandet fram till idag.

Vi hoppas att du skall hitta det du söker och mycket mer därtill. Har du frågor om Stadsmuseets samlingar och verksamhet? Gör gärna ett besök på www.stadsmuseum.goteborg.se. Här finns allt du behöver veta inför ett besök på museet eller om du vill ställa frågor till oss. Välkommen!

>> Pernilla Karlsson, bibliotekarie, Göteborgs Stadsmuseum

Öppen länkad data om kulturhistoria

Gustaf II Adolfs häst Streiff
Foto: Livrustkammaren, licens: cc-by-sa

För att information om kulturarv och museiföremål ska bli begriplig behöver den kontextualiseras och ingå i en berättelse. Berättelsen behöver inte vara den enda berättelse man kan berätta om just det föremålet, men om informationen om föremålet enbart är data som material, teknik och sakord blir det svårt att förstå varför just detta museiföremål finns bevarat.

Därför har museerna i alla tider arbetat med att dokumentera de berättelser som finns kring samlingarna och att knyta dem till händelser, historiska personer eller andra begrepp som ger ingångar till att göra materialet lite mer begripligt.

Sedan ganska lång tid tillbaka kan K-samsök hantera inte enbart uppgifter om föremål utan också knyta dem till Event (historiska händelser och utställningar), Agenter (historiska personer) och Koncept. Sedan årsskiftet levererar Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet (LSH) sin länkade data i denna struktur.

För att ta ett gammalt beprövat exempel. Gustav II Adolf red på hästen Streiff vid Slaget vid Lützen. Tidigare har enbart informationen om hästen Streiff funnits i K-samsök. Den informationen säger förvisso mycket om hur själva hästen ser ut, men inte så mycket om varför den finns bevarad eller varför den är intressant. För att ges ingången till Streiffs historia behövs minst två komponenter till, dels Gustav II Adolf (en agent, en person som gör något, i vanligt språkbruk ett subjekt), dels Slaget vid Lützen (ett event, en historisk händelse som ger föremålet sitt sammanhang). Kedjan blir då betydligt mer begriplig, Gustav II Adolf red på hästen Streiff vid Slaget vid Lützen. Men om man inte vet vem Gustav II Adolf var eller att kungen dog på den hästen vid slaget 1632 behöver man ju ändå få betydligt mer information. Därför är alla historiska händelser som LSH har levererat till K-samsök kopplade till artiklar i Wikipedia. Vi jobbar på att även koppla personerna dit. Slaget i sig behöver ju i sin tur kopplas till koncept som 30-åriga kriget, som i sin tur behöver förklaras och diskuteras och som i sin tur behöver kopplas till andra saker. I förlängningen hänger nog nästan allting ihop ungefär som att man säger att alla människor är släkt med varandra, eller är det känner varandra, i sex led.

Vår ambition med att arbeta med länkad data är att användaren inte ska behöva veta vad hen letar efter för att kunna hitta det. Om man bara har den minsta lilla ingång ska man genom associationsbanor kunna hitta det man inte visste att man ville veta. Men för att nå den ambitionen behöver vi hjälpas åt. Vi vet ju att andra museer har föremål sparade från samma personer och händelser som vi. Att kunna hitta alla andra föremål från Slaget vid Lützen, inte bara de som finns bevarade på LSH, vore ju enormt mycket mer användbart. Vi hoppas att alla kan ha större nytta av den länkade information vi nu kan erbjuda och att andra museer och institutioner använder den informationen för att sammanlänka sin data med vår. Det är först då det börjar bli kul på riktigt!

Jo, just det. På samma gång har vi släppa alla våra bilder fria att använda och vidareanvända som man vill, med klara licenser i metadatan och i högupplöst format. Vi hoppas att även dessa kommer till användning!

Karin Nilsson, chef för Digitala museet vid Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet

Gästblogg: Webbapp för Magasinet – en etnografisk skattkammare

I slutet av oktober förra året öppnade Etnografiska museet sin nya basutställning ”Magasinet – en etnografisk skattkammare”. I en utställning med mer än 6000 föremål är det svårt att finna plats för beskrivande texter. Och snart sagt omöjligt att skriva nya texter om varje objekt. I utställningen Magasinet – en etnografisk skattkammare har problemet lösts då vi skapat en webbapplikation som använder K-samsök. En besökare kan låna en surfplatta på museet, eller ha med dig en egen, och genom applikationen ta del av informationen i museets databas. Eller så kan man sitta hemma vid datorn och utforska.

Exempel på hur en av de lådor som kan dras ut i utställningen visas, K05- Gissa tanden.

Som ett första steg är applikationen anpassad för surfplattor och datorskärmar. Besökaren får fram bilder, filmer och texter om de olika teman som varje monter representerar och kan sedan gå ner på föremålsnivå och studera detaljbilder och arkivhandlingar. Här finns beskrivningar av de enskilda föremålen med uppgifter om ursprung, användning och förvärvsomständigheter.

I nästa steg – förutsatt att besökarna tycker att det fungerar – vill vi komplettera med en sökfunktion, en frågesport samt öppna upp för dialog. Vi vill att besökarna ska kunna lämna kommentarer och på så sätt öka den befintliga informationen. Och vi planerar att anpassa applikationen för mobiltelefoner. En sådan applikation ska kunna användas också i andra utställningar på Världskulturmuseerna – och potentiellt på vilket museum som helst som har sin information i K-samsök.

Exempel på föremålspresentation, ett bälte från Zimbabwe i V05.

Parametrar och mappning
I stort sett all text och bild som du kan ta del av hämtas alltså från K-samsök. Undantaget är kartan där vi, precis som Kringla, använder Google maps. Eftersom Etnografiska museet tills nyligen var den enda informationsförsörjaren av utställningar och filmer till K-samsök har vi inte haft någon annan att jämföra med när vi gjort mappningen. Vi blev tvungna att fatta en del snabba beslut, skapa och namnge nya tjänster och dataelement och framtiden får utvisa hur kloka dessa blev.

Utställningen består av 21 delutställningar. Dessa delar har vi mappat som händelser (itemType=exhibition, serviceName=exhibitionpart) och som relation till själva utställningen har vi använt ”är del av” (isPartOf). Man kan jämföra med Andra världskriget som också kan sägas bestå av flera olika delhändelser (”Landstigningen i Normandie”, ”Belägringen av Leningrad”, ”Slaget vid Aachen”, osv). Varje delutställning består i sin tur av ett antal monterdelar (itemType=exhibition, serviceName=showcase). Totalt består utställningen av ca 200 delhändelser. De föremål och fotografier som finns med i utställningen är länkade med relationen ”närvarade vid” (WasPresentAt).

Till utställningen gjordes 10 filmer och ambitionen är att vi ska göra fler (sedan den 11 mars finns en ny film på plats i intro-delen!). Ett problem var att de enda parametrarna för mappning av media gällde bilder (thumbnail, lowres och highres). Det är någon som K-samsök kommer att lägga till i kommande protokoll men för att kunna använda filmerna i applikationen redan nu valde vi att mappa länken till filmen som highres.

Exempel på hur en del av utställningen presenteras. Det här är monter S – Öronbedövande tystnad i vilken man finner musikinstrument.

Webbläsare
I nuläget är minimikrav för applikationen Safari (MacOS eller iPad), Firefox 4.0 eller Google Chrome. Använder du en dator rekommenderar vi att du använder helskärmsläget. Applikationen går att använda i en smartphone men den är ännu inte anpassad för detta och en del äldre webbläsare för smartphones klarar inte alla funktioner. Om dina insticksmoduler i Firefox är inaktiverade kan du inte se videofilmer i appen (du aktiverar dessa genom verktyget ”tillägg” i Firefox).

Några erfarenheter
En stor fördel med applikationen är att besökaren nu har möjlighet att få information om vartenda ett av de 6000 föremålen i utställningen. En nackdel är att vi ännu inte har en komplett digitalisering av alla föremålen och att det därför fattas mycket information och det förekommer felaktigheter i databasen. När informationen blir synliggjord i applikationen blir detta ibland en plågsam påminnelse om hur mycket som finns kvar att jobba med i databasen men det blir samtidigt en morot för oss.

En annan fördel är att vi nu har möjlighet att komplettera alla våra basutställningar med varianter av den här applikationen. Vi har i den här utställningen valt att låta besökaren orientera sig via en planritning och via bilder av montrarna men man kan också tänka sig helt andra sätt. Istället för planritningar och monterbilder kan man tänka sig helt andra illustrationer som får representera utställningens delar och guida besökaren fram till föremålen. Och vi är väldigt intresserade av att samverka med andra som vill bygga vidare och utveckla en sådan här applikation för sina utställningar. Det skulle vara enkelt att återanvända koden för ett annat museum förutsatt att man mappar utställningar på samma sätt som Etnografiska museet har gjort.

>> Magnus Johansson, digitaliseringskoordinator, Världskulturmuseerna
>> Wilhelm Lagercrantz, Webbutvecklare

Gästblogg: Fornminnen för iPad och iPhone

Per Gustås gästbloggar här om en app som de (IT-bolaget Per & Per) utvecklat baserat på fornminnesdata i K-samsök. Vi på Riksantikvarieämbetet har bidragit med support kring hur man använder K-samsöks API men är inte inblandade i appens form och funktionalitet.
>>Johan Carlström, Riksantikvarieämbetet

Minnesstenen över slaget vid Lena 1208

 

Appen Fornminnen för iPad och iPhone använder K-samsök för att visa information om fornminnen på en karta eller ett flygfoto. Fornminnen är utvecklad av IT-Bolaget Per & Per.

Vårt mål har varit att göra en lättanvänd app som gör det enkelt för den historieintresserade att hitta information om fornminnen. Informationen laddas in löpande när man panorerar över kartan. Många typer av fornminnen har unika ikoner så att man snabbt får en översikt. I appen kan man se en kortfattad beskrivning av fornminnet. Vill man, är det enkelt att hoppa vidare till Riksantikvarieämbetets Fornsök för att se all registrerad information.
Vidare:

  • Det finns stöd för GPS för att göra det lätt att hitta om man är ute och går.
  • Bokmärken gör det lätt att spara ”fynd”.
  • Delning på sociala medier gör det enkelt att tipsa bekanta ifall man hittat något man vill dela med sig av.

Redan visade fornminnen lagras i telefonen/plattan så att de kan visas även när det inte finns bra mobiltäckning, vilket i praktiken inte är så ovanligt när man rör sig ute i naturen. Dessutom sparar det pengar då man inte laddar ner data i onödan via mobilabonnemanget.

Bakom appen ligger K-samsök. Vi upplever tjänsten som snabb och enkelt att komma igång med. Det finns en hel del riktigt kraftfulla funktioner som gör att man kan bygga olika typer av tjänster. Den kartfokuserade appen vi har tagit fram är bara en approach av många som är möjlig att ta. Det är också mycket värdefullt att kunna filtrera vad man hämtar ner och därigenom hålla ner mängden data som hämtas.
Informationen är delvis ostrukturerad och kanske inte alltid enhetlig. Ett slott kan vara en anteckning, samtidigt som en enda utgrävning kan resultera i hundratals anteckningar där varje liten benbit är registrerad. Samtidigt får man komma ihåg att detta är ett register som används av yrkesmän/kvinnor och har byggts upp under årtionden. Det är säkert värt att jobba en del med datakvalitén i registret, samtidigt är det lite av charmen med det, att man verkligen kommer inpå källan.

Ett stor tack till Riksantikvarieämbetet för att man tillhandahåller all den här informationen på ett lätttillgängligt sätt för alla som vill lära sig mer om Sveriges historia.

Appen Fornminnen finns för nedladdning från Apple App Store

>> Per Gustås

Gästblogg: Agenter från Bebyggelseregistret i K-samsök

Byggmästare, arkitekter och andra upphovspersoner ur Bebyggelseregistret skördas nu till K-samsök, och är följaktligen sökbara via Kringla. Det är särskilt roligt för oss att kunna introducera en sökmöjlighet i Kringla som inte ens finns i Bebyggelseregistrets egen sökapplikation ännu.

Den information som finns om personerna i databasen är inte särskilt utförlig, det rör sig huvudsakligen om olika namnformer och levnadsdatum, men tillsammans med kopplingen till byggnaderna ger det en mycket bra överblick över en persons verksamhet.

För oss är detta ett stort steg framåt i vårt arbete med kvalitetssäkring av informationen i databasen, där personauktoriteter är en viktig del. Genom K-samsök/Kringla kan vi nu bland annat göra länkningar till auktoritetsregister och Wikipediaartiklar, jämföra andra institutioners personposter med våra egna och länka in bilder från Wikimedia Commons, i den mån det saknas bilder av objekt i Bebyggelseregistret.

Vi har redan förberett för de kommande stegen i kvalitetssäkringsarbetet. Ett underlag för rensning av dubbletter i personregistret ligger klart för implementering och uppgifter som underlättar identifiering av personerna har lagts till. Vi håller också på att utarbeta en plan för utökning av sök- och registreringsmöjligheterna, bland annat när det gäller länkningar till auktoriteter och andra källor.

Även organisationer (t ex arkitektkontor) är skördade till K-samsök.

Exempel:

>>Jonas Malmdal jobbar med Bebyggelseregistret på Riksantikvarieämbetet

Gästblogg: K-samsök, Platsr och elevarbeten på Vara folkhögskola

Folkhögskolor driver som bekant en massa olika kurser men ”allmän kurs” finns på de flesta (alla?) ställen och skall ge högskolebehörighet. Där går elever utan gymnasiebehörighet, en grupp som vi normalt inte når så bra.

På Vara folkhögskola har man nu under våren i denna Allmänna kurs haft en fördjupning kring Sveriges historia efter 1810. Eleverna delades in grupper och tilldelades ämnen – utbildning, kvinnohistoria, arbete och social ställning, mode-kultur, kommunikationer, teknik och folkrörelsernas framväxt – med preciserade underrubriker. Eleverna har sedan med handledning av lärare fått fördjupa sig tämligen fritt inom ämnets ram. Inga särskilda krav ställdes på hur redovisningarna skulle gå till.
Jag ville undersöka hur en sådan målgrupp skulle kunna använda sig av K-samsök och platsr.se och för att få respons på hur de funkar, vad som kan förbättras osv.

Innan temakursen startade var jag på besök på skolan och demonstrerade K-samsök och Kringla, vi gjorde sökningar efter elevers och lärares förslag, tittade på hur man kunde använda Platsr som redovisningsform. Några personer från hembygdsföreningen var också närvarande vid denna genomgång.

Eleverna satte igång med sina fördjupningsarbete och arbetade med dem i fem veckor.
Efter redovisningarna träffade jag några av eleverna och lärarna för att få reda på hur de tyckte att tjänsterna var.
De flesta grupper hade försökt använda Västarvets sökgränssnitt som söker ner i K-samsök för att få fram information och bilder men utifrån de ämnen de fått tyckte de inte att de hittat så mycket användbart. Någon hade hittat fina tågbilder men var besviken på urvalet av gamla bilar. Jag frågade om de hade försökt med olika sökord t ex industri och sedan med fabrik eftersom det är svårt att veta hur objekten är registrerade. De sade de att de hade. Så till fördjupningsarbetet i historia hade de inte fått ut så mycket ur K-samsök.

Däremot hade många grottat ner sig i mer privata sökningar, kring platser eller släktingar. De tyckte att de var relativt enkelt att hitta föremål men skulle man leta efter personer så hittade man mest – föremål. Eleverna var lite irriterade över att när de sökte personer hittade de mest fotografer och det var inte detta de ville ha. Här krävde eleverna större precision i sökfunktionen. Här kommer utvecklingen av protokollet väl till pass där man kan beskriva roller tydligare.
Det var också bra att söka utifrån geografi var det allmänna omdömet.

Ingen av elevgrupperna hade utnyttjat platsr.se. Det hade däremot några personer från hembygdsföreningen där platsr.se väckte entusiasm.

>> Per Lekholm jobbar med digitaliserings- och IT-frågor på Västarvet

Gästblogg: LSH i K-samsök

Målningen ”Vertumnus” av Giuseppe Arcimboldo (1527-1593) (målningen finns på Skoklosters slott).
Målningen ”Vertumnus” av Giuseppe Arcimboldo (1527-1593) (målningen finns på Skoklosters slott).

Sedan ett antal veckor finns Livrustkammarens, Skoklosters slotts och Hallwylska museets (LSH) föremål tillgängliga via K-samsök. Äntligen ges möjligheten att söka bland de tre museernas fantastiska samlingar som innehåller bl.a. måleri, vapen, möbler och dräkter. Samtidigt ges möjligheten att hitta lite mer udda inslag i de tre museernas samlingar, föremål som besökare inte vanligtvis kan få ta del av vid ett museibesök.

De tre museerna ingår sedan 1978 i en statlig myndighet där arbetet med att digitalt registrera har pågått sedan myndighetens början. Att med datorns hjälp registrera och katalogisera föremålssamlingar påbörjades på Skoklosters slott redan 1967 då slottet köptes av svenska staten. Den s.k. Skoklosterblanketten har här sitt ursprung, en blankett som konstruerades inför dataregistreringen av föremålssamlingarna. Blanketten har sedan använts flitigt av många museer runt om i landet. Från den allra tidigaste dataregistreringen har sedan flera olika databassystem använts för registrering och katalogisering av de tre museernas samlingar.

År 2008 påbörjade Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet ett stort databasprojekt där flera olika databassystem inom myndigheten migrerades till ett gemensamt system – MuseumPlus. Utöver de tre museernas föremålssamlingar finns nu även Skoklosters slotts boksamling och Livrustkammarens boksamling i det gemensamma systemet. Databasprojektet hade som mål att sammanföra museernas samlingar, men fram för allt att tillgängliggöra dem.

Under 2011 har databasen publicerats på LSH:s webbplats och med hjälp från Riksantikvarieämbetet har informationen kunnat skördas till K-samsök. I K-samsök finns i dagsläget 66129 föremål och 19050 böcker. Bland dessa föremål och böcker visas 27024 med bild, och arbetet med att digitalisera och fotografera samlingarna fortsätter löpande i samband med utställningsprojekt och publikationer.

Att kunna bidra med information till K-samsök är ett viktigt arbete för de tre museerna. Möjligheten till samsökning bland många museisamlingar ger nya och spännande förutsättningar att kontextualisera föremålen.

>> Fredrik Andersson – Digital samordnare, Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet.

Gästblogg: Världskulturmuseernas nya webb och söktjänst


Kinesiska gravfiguriner av lergods från Tang-dynastin (618-906 e.Kr.), föreställande besökare med sannolik hemvist i Väst-, Central och Sydasien. Foto: Karl Zetterström

Nu har vi samlat alla fyra Världskulturmuseernas* utbud på en plats. Den nya webben (www.varldskulturmuseerna.se) har varit tillgänglig på svenska sedan den 7 mars, men kommer fortsatt att vara under uppbyggnad den närmaste månaden. Under tiden vill vi gärna ha feedback för att göra webben så bra som möjligt. Därefter görs den engelska versionen.

Vi vill att den nya webben ska förmedla det lustfyllda, spännande och intressanta i museiupplevelsen och vad museerna har att erbjuda. Vi har därför lagt stor vikt vid det visuella uttrycket.

Den nya webben är också plattform för vår kommande satsning på digital och social media där vi tagit de första stegen på Världskulturmuseet. Designkonceptet är gjort av Cordovan Communication i Göteborg. Strategi, interaktionsdesign, mobilutveckling samt utveckling i publiceringsverktyget EPiServer är utförd av NetRelations i Göteborg.

Som nämnts i tidigare bloggpost är det i den nya webben också möjligt att söka i Världskulturmuseernas hela föremålssamling. Tack vare K-samsök har detta varit möjligt sedan 2009 genom andra samsökningstjänster men alltså inte från vår egen sajt. Det var självklart att vi skulle använda en lösning som gick mot K-samsök även om det hade varit möjligt att göra ett gränssnitt mot endast de fyra museernas Carlotta-databaser.  Fördelarna med K-samsök är givetvis att man har möjlighet att utnyttja många fler källor och att man kan samverka kring och dra nytta av gemensamma lösningar.

Katana som finns på Östasiatiska msueet

Det fanns också en tidig ambition att gå in i det samarbete och använda den gemensamma lösning som t.ex. Västarvet, Tekniska museet och Östergötlands museum  använder. I slutändan fick vi på grund av tidsbrist med hjälp av Netrelations mycket snabbt ta fram en enklare och ”råare” lösning som vi räknar med ska förbättras och utvecklas längre fram i samverkan med andra k-samsöksanvändare.

Men trots enkelheten finns det sökmöjligheter för användaren som i nuläget vad jag vet inte finns i andra k-samsöktjänster. Vi är själva väldigt nöjda med möjligheten att kunna kryssa i ”Något av orden” i sökningar.  Ett användarexempel är när man vill söka på ett land med flera olika benämningar, t.ex. ”Zimbabwe Rhodesia”. Med tanke på att Medelhavsmuseets föremålsinformation är på engelska är det bra att kunna kombinera svenska och engelska sökord (exempelvis ”elfenben* ivory”).

>> Magnus Johansson är digitaliseringskoordinator vid Världskulturmuseerna

* I Statens museer för världskultur ingår Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Världskulturmuseet.

Gästblogg: Mer från Statens museer för världskultur


Konstnär: Utagawa Hiroshige Från Östasiatiska museets samlingar

Under vecka 8 skördade k-samsök ytterligare 120 000 poster från SMVK. Den här gången rör det sig bland annat om – bara för att nämna något – rökelsekar från Qing-dynastin, Ganeshaskulpturer från 1100-talets Indien, Osvald Siréns vackra bilder av kinesiska trädgårdar, Johan Gunnar Anderssons korrespondens och fotografier på T.J. Arne med hustru när de gräver i Iran. Det handlar alltså om Östasiatiska museets samlingar men också fotografier från Medelhavsmuseet vars föremål redan har levererats till k-samsök i ett tidigare skede.

Östasiatiska museet, grundat 1926 och sedan 1963 beläget på Skeppsholmen i Stockholm, har sitt ursprung i de samlingar som den svenske arkeologen Johan Gunnar Andersson, även kallad ”Kina-Gunnar”, samlade in under 1920-30 talen i Kina och i Sydostasien, samt delar av Nationalmuseets konstsamlingar från Östasien och Sydasien och föremål ur Statens historiska museers ”komparativa samlingar” från motsvarande områden.

Östasiatiska museets föremål- och bildsamlingar
Museet räknar med att föremålssamlingarna utgörs av 100 000 föremål. Drygt 60 000 av dessa har en föremålspost i databasen. 20 000 av dessa har åtminstone en bild. Eftersom stora delar av föremålen kommer från Nationalmuseum finns det en konsthistorisk prägel på museet och dess samlingar. Här finns inte minst ett stort bestånd av träsnitt och naturligtvis kinesiskt porslin. När utställningen Kinas terrakottaarmé tills helt nyligen visades i bergrummet under museet kunde denna kompletteras med unikt gravmaterial från museets egna samlingar.

I bilsdamlingarna finner man bilder tagna av Osvald Sirén och Johan Gunnar Andersson. Drygt 8000 fotoposter har registrerats och digitaliserats, huvudsakligen inom ramen för Accessprojektet. Av dessa 8000 poster har 6000 en skannad bild.

Museets arkiv är förtecknat i 600 arkivposter som översiktligt redogör för arkivets innehåll (t.ex. ”korrespondens mellan 1925-1930”, ”Utställningar”, ”Utlånsförfrågningar”). Dessa har vi levererat som samlingar till k-samsök. Ca 25 000 av de dokument och handlingar som ingår i arkivet (eller snarare arkiven) har skannats men saknar i mångt och mycket metadata utöver den övergripande information som finns i den överordnade arkivposten. Större delen av dessa 25 000 dokument utgörs av korrespondens mellan museets chefer J. G. Andersson och Bernhard Karlgren och omvärlden under åren 1925-1940. Det är framför allt brev och telegram där vi kan följa turerna kring museet under dessa år. Här är det lätt att fastna, mycket känner vi igen från den egna vardagen 2011 även om dagens korrespondens i form av e-post kanske inte alltid upplevs som lika elegant eller genomtänkt (exempel)

Resten av dokumenten som digitaliserats utgörs av delar av accessionskatalogerna. Som nämndes inledningsvis utgörs själva föremålssamlingarna av Kina-Gunnars Östasiensamlingar (K-serien), Nationalmuseets Östasiensamlingar (NM-serien) samt de förvärv som gjorts av museet sedan museet bildades (OM-serien). Kina-Gunnars samlingar är förtecknade i den så kallade k-katalogen (alla accessionsnummer börjar med ”K”) och denna katalog skannades under början av 2000-talet och omfattar ca 6 000 sidor. Uppgifterna är till stor del handskrivna och det finns även en hel del teckningar och skisser.

Medelhavsmuseets bilder
Slutligen har även nu Medelhavsmuseets bildposter hamnat i k-samsöks växande index. Det är 20 000 poster och i stort sett alla har en digitaliserad bild. Här kan man finna bilder från exempelvis den svenska Cypernexpeditionen men också omfattande dokumentation av museets verksamhet fram till i dag.

SMVK samsökning
Genom dessa leveranser till k-samsök är det nu för första gången möjligt att samsöka i hela myndigheten Statens Museer för Världskulturs gemensamma samlingsbestånd. Totalt rör det sig i nuläget om över 400 000 poster varav 300 000 är föremål, 40 000 är bilder, 50 000 är arkivdokument och 7000 är samlingar. Den här möjligheten till samsök kommer att bli en stor tillgång och hjälp för myndigheten. Men det här är samtidigt bara en början, vi har onekligen en del kvar att göra när det gäller kvalitetshöjningar, ytterligare digitalisering och tillgängliggörande. Med andra ord: det kommer mera!

>> Magnus Johansson jobbar med museisystemet Carlotta på Statens museer för världskultur